Ee. Det började egentligen förr ungefär 3 månader sedan när jag var och inspekterade ett objekt som står i Södra Sandby. Detta objekt är en 59 som enbart finns som kaross och var tänkt som en donator av tak till min lilla Edith. Objektet var helt underbart med världens finaste patina och alla de skärmar och tillbehör var bra i skick och framför allt var det "free bee"
Häromdagen när jag satt och gjorde det man brukar göra vid en dator dök det upp en tråd som var mycket mycket informationsfattig. Det stod
"Jag har en bagge som har stått på loge tills nu..
års modell mellan 1957 - 1959 ?
Regpapper saknas
nått av intresse?"
Jag tänkte inte så mycket utan skickade iväg ett mail och fick lite bilder i retur. Såg inte så mycket ut för världen men när man tittade mer noga såg man att bilen var i ett skick som skulle ses som exceptionellt. Alla originaldelar fanns på plats eller följde med och plattan bestod av mycket underredsmassa dvs lite underredsrost. Motor, växellåda + en del tillbehör som ej var standard för en 59 fanns och det framgick senare att den senast gick igenom besiktning 1989 och därefter ställts på en loge.
Jag fick fjärilar i magen när jag blev slagen av tanken att detta kan vara en på tusen att stöta på en sådan här bil i detta annars vw-loge-bil fattiga land. Så jag slog killen en signal och han hade inte någon mer information än den som stod i annonsen vilket slutade men att jag berättade lite om bilens historia och han verkade tycka det var intressant.
Det fanns 2 andra killar, en dansk och en norrbagge som också var intresserade men jag upplyste killen om att vi svenskar är väldigt måna om de vw som fortfarande finns i landet och att har en vw lämnat Sverige är det svårt att få tillbaka dessa in i vårat register, vilket är delvis sant.
Men åter till mig. Jag sa åt killen att jag var intresserad och då jag skulle till Kalmartrakten till helgen så kom jag några mil närmare och kunde då ta en dag för att hämta + att jag lämnade ett skambud vilket han inte sa helt nej till (jag skulle ju köpa grisen i säcken så jag chansade). Efter samtal med Anna och Mats ange att ev ställa bilen i Ekenäs tills vi kunde hämta den vid senare tillfälle så hörde jag åter av mig till killen med bilen och och vi pratade lite ytterligare.
Torsdagen passerades av att han inte svarade i tele eller mail. Fredag förmiddag lika så men framåt 11 tiden fick jag tag på honom och han meddelade att jag fick bilen för den summa jag erbjudit och jag var inte sen på att säga ja. Bokade släp och körde iväg.
Väl framme såg jag till min förvåning att bilen inte hade det den yttre välbefinnande som bilderna angav (vinklar kan försköna). Mitt första intryck var att denna bilen borde vara på en skrot helre än att lastas upp på mitt släp. Den hade bucklor i plåten, den såg ut som ett bombnedslag invändigt, rost hade angripit trösklarna och hjulen hade rostat fast + rattlåset var i och huvudnyckeln hittades ej. Men ju mer jag granskade den ju mer såg jag dess inre skönhet. Bagageutrymmet fram var rostfritt, underredet såg fräscht ut, fälgarna var av bra sort dock med rost, motorluckan var helt rostfri pga avmonterad och placerad i kupén, säten var fina(om en släppt i någon skarv) och instrumentpanel + ratt var helt kompletta. Så ju mer jag undersökte och försökte få fram information om tidigare ägare så blev jag mer och mer förtjust i bilen. Vi fick borra upp bultarna som höll rattlåset så hjulen kunde ställas raka vilket underlättade på och avlastningen.
Ankrade fast vajern i framvagnen och började bogsera upp bilen på släpet. Efter ett rejält armträningspass(då enbart 1 hjul snurrade) var bilen uppe på släp och vi fick dit alla remmar och stoppklossar och var nu redo på hemfärden, då killen sa att han hade 2 vw motorer som stod och skräpade. Helt kompletta motorer. Wow tänkte jag och trodde inte det var sant men det visade sig att de stod på en hylla drygt 2 meter upp och med stora säckar framför modell enorma. Vi insåg snabbt att de inte gick att få ut då min tidigare erfarenheter säger att en vw motor gå att lyfta men det är fasen inte lätta för det. Men men de hade varit en bonus men det gick som sagt tyvärr ej.
Resan hem gick bra, lite regn. (när jag hämtade Edith för 2 år sedan så spöregnade det).
Väl hemma fick jag lite hjälp med att dra in släpet på tomten för att sedan ta kvällsmat och lite nattsömn.
Dag två gick ut på att städa och slänga lite skit som fanns i bilen samt att försöka reda ut vad det var som stod på tomten framför mig. Gamla tidningar, besiktningspapper, delar och massa annat krafs rensades ut för att få en känsla över bilen. Till min förvåning och extrema glädje insåg jag nu att jag hade hittat ett fynd som förmodligen är relativt unika här i Sverige.
"Jag har hittat ett ladgårdsfynd som enbart har haft 1 tidigare ägare och som enbart gått 8000 mil"
Jag trodde först inte det var sant men bilen hade samma ägare vid köp 1959 och som gjorde sista besiktningen 1989. Han hade förmodligen haft bilen i tjänst då det fanns logotyper om "rostskydd för bilar" vilket var lite ironiskt. Men att bilen ej rullat mer än 8000 mil är ganska unikt för bilar med den åldern. Kanske är den röda färgen på bilen det rostskydd han gjorde reklam för eller så har någon tappat en hink färg över den. Men rostskydd var det nog inte iaf.
Bilden från Södra Sandby kommer inte bara donera taket till Edith, den kommer även få komplettera 59an med en del plåt
Jag vet att jag gjorde ett vågat kast när jag köpte bilen, men att få upp en gammalgädda. Det trodde jag inte.
